Sommaren som klev ut genom fönstret och försvann /Alaric

Efter att bloggen mer eller mindre fått stå i träda under stora delar av sommaren är det nu dags att kavla upp ärmarna igen. Dagen till ära har jag oväntat nog en strof från en sång som kör formel 1 i min hjärna: ”en sommar går förbi, den är alltid lika kort, den är drömmen om det man kunnat vinna”.

Att sommaren är kort det vet ju såväl Tove och Tomas som i princip alla andra. Att den också är drömmarnas tid är kanske inte heller raketvetenskap. Åtminstone för mig är sommaren den årstid som på sina späda axlar ofta får bära de drömmar som inte riktigt ryms någon annanstans. Därför har jag också en ganska komplicerad relation till sommaren. Jag blir lätt så fokuserad på att fånga sommaren att jag helt glömmer att betrakta den, dofta den och leva med den.

Denna sommar bestämde jag mej tidigt för att istället för att försöka fånga sommaren släppa den fri och hänga med så gott jag kunde. Man kan lugnt säga att det gick undan. Jag hann ändå uppleva en hel del som jag gärna delar med mej ett urplock av.

Precis som de flesta andra studeranden tillbringade jag största delen av sommaren i arbetets tecken. Jag hade den stora fördelen att få jobba tillsammans med min fru. Vi besökte skriftskolor och ordnade och genomförde läger tillsammans. Ett härligt och utmanade sommarjobb. Om du inte visste det så finns det väldigt många fantastiska tonåringar. Man kan lugnt säga att vi har suttit i samma bil denna sommar Lovisa och jag. Tur att jag tycker om att åka bil med henne.

I sommar har jag också hunnit stifta bekantskap med Ove, en man som fick mej både att skratta och gråta upprepade gånger.

Jag kommer ihåg släktträffar, trevligt bastubad i otrevligt trånga utrymmen, billiga glassar på blåsiga parkbänkar och lite för dyra luncher i fantastiska vänners sällskap.

Men mest har jag jobbat och vilat. Det har varit en bra sommar, helt tillräckligt bra.

Jag önskar ändå att jag hunnit med mera människomöten och samtal men jag tror inte att den drömmen är för stor, det är bara sommaren som var för liten så den drömmen bär jag med mej in i hösten.

 

Alaric och Lovisa
Hon och jag och bilen, vår trogna följeslagare.

 

 

 

 

Annonser