Irene, vän till Sofia

 

Hej!

 

Mitt namn är Irene, jag och Sofia har känt varandra under många år nu. Jag har fått

Bild 1.
I brist på pengar fick man ju ta till sin rumskompis då det kom till att klippa håret, Sofia hjälpte mig och jag henne. Och bra blev det!

förfrågan att skriva ett gästbloggs-inlägg vilket ju är superkul! Sofia och jag blev riktigt bra vänner när jag och min rumskompis sökte efter en tredje rumskompis i Åbo och Sofia råkade söka efter ett rum! Jag har många gånger varit glad över att just hon skulle flytta in i vår lägenhet, tror inte man kunde få mycket bättre sällskap i en trång studielägenhet. Under våra år tillsammans i lägenheten hann vi göra mycket tillsammans och vi har lärt känna varandra ut och in. Vi har bakat bullar, gjort egen mjöd för första gången, peppat varandra i studier, pratat, skrattat, gråtit och en massa andra viktiga och roliga saker som man gör med en rumskompis.

 

 

 

Bild 2.
Obligatoriskt cafébesök under en av de många gånger vi träffats.

Under tiden vi studerade tillsammans hann vi dessutom göra två besök i London tillsammans, andra gången var när Sofia var på utbyte från sina studier. Min vana trogen kan man ju absolut inte tacka nej när man kan hälsa på en god vän utomlands, och inte minst när den gode vännen är Sofia! Det fanns många frågetecken inför Sofias utbytesår men få gånger har jag varit så stolt över henne som när hennes envishet gjorde att hon inte gav upp. Sofia är en person som inte låter något hindra henne från det hon drömmer om, det här gällde inte minst när hon sökte in till logopedi i Åbo. Hon får saker gjorda när hon verkligen vill det, tänk sådan bra egenskap!

 

Och ja, funktionshindret, som ju i Sofias fall inte alls varit ett hinder, det har man knappt märkt av. Vi behöver alla hjälp och hon har hjälpt mig lika mycket som jag hjälpt henne, hjälpen ser bara olika ut för olika människor. Jag är så tacksam över att jag har fått lära känna henne på riktigt och att vi fortfarande håller kontakten. Det är roligt att kunna tänka tillbaka på alla stunder man haft i Åbo, tänk att få dela livet tillsammans med någon på det sättet, det är guld värt!

 

IMG_0224
Sofia och jag på pub i London med en stor chokladkaka till efterrätt!

Dessutom gillar Sofia ju cafébesök lika mycket som mig vilket ju är en av de bästa egenskaperna hos en vän!

 

 

 

 

 

 

 

/ Irene, vän till Sofia

Annonser

Torsdagstankar / Lina

Känslan av att inte ha kontroll. Den känslan är kanske det värsta som någonsin hänt mig. Kanske har det även hänt dig?

Att inte ha kontroll kan innebära många olika saker. För mig har det varit rent fysiskt. Det var den gången när jag insåg att min fot inte längre rör sig, trots att jag i tanke och känsla trodde att förmågan fanns, men synen sade annat. Det var den gången när jag efter skoliosoperationen skulle stiga upp för första gången och benen vek sig under mig och jag föll. Det var den gången… Ja nästan varje gång jag stiger upp för att gå, och känner mig som ”Bambi på hal is”. Det var och är även alla de gånger jag känner att min kropp inte räcker till allt det jag (åtminstone i tanke och dröm) skulle vilja – springa så svetten rinner, vandra i berg, känna sanden under tårna och dansa på blomklädda ängar i nattsolen. (Ja, alla ”drömmer” vi om något, stort som smått.)

Det är de gångerna man ibland känner sorg över den fysiska förlusten.

Att inte ha kontroll (och tillåta den känslan att ta rum) är, trots att det för mig även är förknippat med sorg, också ganska starkt. Eller hur? Det tycker åtminstone jag. Speciellt när man ser andra släppa kontrollen, och låter det okända ta överhand för att istället låta något nytt och okänt ta rum. Personligen är det inte min erfarenhet (såhär långt), men jag tror ändå att vi ibland behöver tillåta kaos för att vinna kontroll och behärskning. Hmm…

Jag har sagt det tidigare – kontroll och styrka, i jämförelse till kaos och svaghet, är vad jag själv föredrar – det är mitt sätt att hantera min livslott. Men som sagt, kanske kaos och avsaknad av kontroll även är ett tecken på styrka? Jag tror det. Jag tror också att jag själv kunde bli bättre på detta – att tillåta nya perspektiv och tankar, för att kanske se på och uppleva allt lite annorlunda – kanske lite mera färggrant, lite större, lite mera intensivt.

Kanske är det på så sätt inte så farligt att inte ha ständig kontroll… Låta vindarna ta en dit det blåser.

28880004

/ Lina