Sopan som lärde sig sopa /Alaric

Så småningom är det dags för oss att ta vårt pick och pack och dra vidare från det Åbo som varit vårt hem i nästan fyra år. Åbotiden har varit en av de bästa tiderna i mitt liv och då har jag ändå fått se oförskämt många goda tider. Om jag känner mej själv rätt återkommer jag säkert till mina tankar och känslor kring flytten när det börjar vara dags att ge sig av. Varje god lärobok innehåller en sammanfattning av det centrala innehållet i slutet av varje kapitel, också kallad den stressade studentens livboj. Detta blogginlägg kan ses som en del av en sådan sammanfattande tillbakablick.

Att flytta hemifrån och samtidigt stiga in i den akademiska världen var en resa som på många sätt lyfte fram mina styrkor och samtidigt exponerade mina svagheter. Jag har fått, och får ännu, lära känna många intressanta människor och öva mig att utveckla och uttrycka mitt tänkande i både tal och skrift. Det här är exempel på saker som jag kunde redan när jag kom och som jag hoppas och tror att jag kan ännu bättre nu.

Att lämna hemmets trygga bo medförde också många utmaningar. Plötsligt stod jag där med ett eget hem att sköta om och en helt ny stad att famla mej fram i. Städning, tvättning och matlagning är liksom ingen självklarhet för en handikappad och lite bortskämd minsting från en familj på åtta personer. Det har absolut inte gått någon nöd på mej men att det har varit utmanande tänker jag inte sopa under mattan. Där finns det tillräckligt med brödsmulor sedan tidigare.

Jag fascineras av hur vissa aspekter av min funktionsnedsättning är så självklara och lätta att tala om medan andra känns betydligt mera utmanade att lyfta fram. Det känns fullständigt självklart att be om någons hand i en hal backe eller att be någon om hjälp med kaffekoppen, som av någon outgrundlig anledning envisas med att alltid fyllas till bredden totalt likgiltig inför mina förmaningar. Att visa upp mina visuospatiala brister har alltid varit svårare. Troligen beror det på att de direkt fysiska problemen är så lätta att förstå medan de andra är betydligt svårare att få grepp om.

Jag har aldrig varit någon hejare på att rita. Jag kommer ihåg hur jag i förskolan hade ritat en björn som jag var ganska stolt över. När jag på barns vis sa till min kompis: ”si på dehää visst er a ful?!” så tittade han på bilden en stund och sa ”ja” och fortsatte sen med sitt. Jag har alltid haft svårt att förstå mig på former och figurer och det verkar inte bara bero på bristande finmotorik. Jag tror att jag kan rita en kub för det har jag lärt mej helt mekaniskt men ett rätblock går jag nog bet på. Jag erkänner frimodigt att jag inte övat speciellt flitigt för jag undviker istället att rita så lång som möjligt.

Jag har upptäckt liknande begränsningar när jag har städat eller försökt hitta på ett nytt ställe. När jag dammsuger vårt hem gör jag det väldigt strukturerat. Jag går alltid samma väg genom varje rum för annars riskerar jag att städa mitten tre gånger medan det ena hörnet förvandlas till ett dammråttezoo.

Allt detta får tjäna som bakgrund till min verkliga poäng med tillbakablicken. Jag är oerhört stolt över den utveckling som skett under de senaste åren. Jag har gått från att på det praktiska området vara lat, okunnig och självförtroendelös till att vara lite mindre lat, något kunnigare och betydligt frimodigare. Under de senaste åren har jag lärt mej att göra en del maträtter, jag dammsuger och städar varje vecka och jag vet nästan alltid åt vilket håll jag skall börja gå om jag ska någonstans i Åbo. Jag har också hunnit bli en av de ansvariga för Studentmissionens fredagscafé. Att koka kaffe, duka fram och diska är nu mera något jag gör oreflekterat var och varannan fredag. Jag ser mej inte längre automatiskt som diskvalificerad från att hjälpa till praktiskt på olika tillställningar.

Se detta som en liten uppmuntran, man kan faktiskt bli bättre också på det man är riktigt dålig på. En vacker dag skall jag kanske till och med försöka mej på ett rätblock, men bara kanske.

Åbo

Annonser

En reaktion på ”Sopan som lärde sig sopa /Alaric

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s