Let’s talk about love / Lina

Idag är dagen då all kärlek accepteras – eller är det?

Ja, eller fr.o.m. idag får även personer av samma kön bekänna sin kärlek till varandra genom äktenskap. Man må tycka vad man vill om detta, men personligen upplever jag att det ännu finns en hel del att arbeta för därute, såsom kärlek, sexualitet och handikapp (intellektuellt, fysiskt etc.). För här upplever jag ännu ämnet som något tabubelagt eller åtminstone sparsamt dryftat – att vara funktionsnedsatt och vilja bli älskad alltså, emotionellt såväl som kroppsligt.

Det har hänt att jag har diskuterat detta med andra, och dessa samtal har lett mig att förstå att det här inte alltid är så problemfritt, självklart eller naturligt som jag själv upplevt det. Men jag tror likväl att alla har ett behov av kärlek såväl som har (s.a.s. romantisk) kärlek att ge, och på det sättet är det ju ganska självklart, naturligt och relativt problemfritt. Hur tänker du kring det här – har alla rätt till kärlek, och mera specifikt, har alla rätt att leva ut denna kärlek (även om den kan behöva handledning eller hjälp t.ex. praktiskt för att göra detta)?

Man brukar säga att kärleken övervinner allt, och det tror jag (åtminstone inom rimliga gränser, t.ex. våld ingår inte i min syn på kärlek), men det kräver tidvis kompromisser och ansträngningar. Sådan är väl alla relationer, de kräver arbete och bemödanden. Och så har det även varit för mig. Jag är idag väldigt kär och upplever nästan att mina känslor förstärks med var dag som går. Men vägen hit har varit ganska lång och kantad av bland annat rådvillhet. Inte nödvändigtvis osäkerhet vad det gäller våra känslor gentemot varandra, men kanske en implicit och outtalad fundersamhet kring om kärleken ändå kan övervinna allt. I vårt fall känner jag alltså att tiden har gjort kärleken starkare och läkt några sår (och med sår menar jag bl.a. min omedvetna osäkerhet kring om jag förtjänade att bli älskad, och efterföljande självdestruktivitet).

För att kunna ge kärlek måste du också kunna ta emot kärlek på något sätt, tror jag i alla fall. Och för att kunna motta kärlek borde du nog ganska öppensinnat tro att du förtjänar kärlek. Jag tror att orden om att du måste älska dig själv före du kan älska någon annan är en början, men absolut inte hela sanningen. Man kan troligen också lära sig detta efterhand, i relationen med en annan människa, vägarna kan så att säga variera – vi behöver kanske inte vara helt hela för att kunna dela livet med en annan (själsligt såväl som fysiskt). Något klyschigt kan man väl säga att man kan bli hela tillsammans. En annan halvsanning är att det i varje fall borde finnas ett ganska tydligt jag för att det ska kunna bli ett vi. Annars tror jag man lätthänt främst söker bekräftelse, och en känsla av att man är tillräcklig från den andra. Med detta vill jag säga att allt börjar med att man känner sig själv någorlunda, accepterar att man önskar någon, söker något och kämpar för det (och kanske inte alltid väntar att andra ska ta första steget). För få saker i livet kommer ju gratis.

Att ha ett handikapp (oberoende av dess slag) innebär följaktligen knappast ett minskat behov av eller önskan efter kärlek och närhet. Det kan dock innebära att man möjligen måste kämpa mer för den – både för att uppleva sig förtjänt av den, acceptera sin önskan och för att få chansen. Men så är det väl egentligen lite för oss alla…

Kanske jag problematiserar onödigt mycket nu, men lite tabu är väl detta ändå, eller? Speciellt när man kommer in på sexualitet, men det lämnar jag åt någon annan att diskutera en annan gång.

Summa summarum: Tro dig vara förtjänt, för det är du säkerligen! Om kärleken övervinner allt så övervinner den även sådant som en funktionsnedsättning, det tror och hoppas åtminstone jag en dag som denna, när vi är så många som pratar om rätten att älska.

Annonser

6 reaktioner på ”Let’s talk about love / Lina

  1. Oj, jag älskar att läsa era inlägg och speciellt det här inlägget var fyllt av en massa kärlek. För det första så tänkte jag i dag efter att ha läst Alarics inlägg att ni nog också är värda att beröra, bemöta och samtala också om glädjefyllda stunder, livsgnistor och allt, ja allt. Tror att jag kommer att behöva läsa ditt inlägg en gång till för att riktigt ta till mig det du skriver. Nu e ja bara så positivt förtjust i dina innehållsrika ord att jag inte riktigt vill skriva mer för att ta bort något eller lägga något till. Alla är värda att bli älskad. (p.s. håller mig ändå noga till det skrivna Ordet och önskar att vi ska få ha en kyrka som håller sig till sanningen men det ska vi väl inte diskutera nu. ha det gott och tack att du delar dina/era känslor.

    Gilla

  2. Tror att det enda som i längden stoppar en person från att träffa någon är rädsla. Och den rädslan kan vara svår att få fast för den är förträngd, gömd bakom intellekt och fördomar. Syns i praktiken genom att man självdestruerar, men även det kan man bortförklara. Kan känna igen mig i det du skriver, har själv ingen funktionsnedsättning i form av handikapp så jag vågar inte uttala mig om den saken. Men kanske är just detta människans största hinder, att inte känna sig värdig kärlek, som ju är ens födslorätt? Och kanske blir självdestruktiviteten påtaglig i ett tidigare skede för en handikappad, då det finns så konkreta praktiska ‘hinder’ hos en själv?

    Gilla

    1. Hej Lily! Det är nog sant det du skriver om att rädslan! Jag ville inte riktigt använda det ordet då jag tror att bara det i sig, att man tror sig vara rädd kan hindra. Jag vill hellre försöka inspirera (vilket ju inte hindrar att man går till roten bakom problemet och talar om den, kan väl ge ännu mer egentligen). Du sätter väldigt bra ord på det jag tänkt iaf! Jag kan tänka mig att rädslan kanske kan vara mera påtaglig när det kommer till ”kärlek och funktiosnedättningar” (från båda parternas sida), men som du skriver gäller den säkerligen oss alla oavsett handikapp! Hoppas du får en fin dag! / Lina

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s