Hjälp, jag har tappat mitt lokalsinne! /Sofia

image

Mitt lokalsinne – eller snarare en något sparsam mängd av den varan – har länge varit ett stående skämt bland nära och kära (kanske framförallt då det kommer till kartläsning). Det som toppar min personliga tio-i-topp-lista är förmodligen dagen då jag tappade bort bilen i Åbo. Jag hade parkerat, och när jag senare trodde mig komma tillbaka till samma ställe så fanns bilen inte längre där. Bara att börja leta då. Tur att det finns fjärrlås….

Jag har länge gått med uppfattningen att jag nog måste vara en person med ett väldigt unikt slags lokalsinne. Så är nu inte fallet, men det antog jag då. Den missuppfattningen bar jag med mig ända tills jag for iväg till London 2012 för utbytesstudier. Till saken hör att varje gång någon skulle vara kartläsare var det enklare om den personen inte var jag (det är ju liksom inte supersmidigt att stanna vartannat steg för att se på kartan, då kommer man inte framåt lika fort helt enkelt = sunt bondförnuft). Nåja, det jag vill ha sagt är att det ofta varit andra som agerat kartläsare eftersom det underlättat situationen avsevärt. Med den påföljden att jag inte heller utvecklat denna förmåga och fått testa på såna situationer i verkligheten.

I London förändrades allt det och jag insåg att mitt lokalsinne kanske inte var så uselt som jag alltid föreställt mig. Jag insåg också att jag verkligen inte fick full pott när det kommer till min självkännedom just i det här avseendet. Men det var inte utan att min familj var något nervös innan jag gav mig av. Min syster skrädde inte orden: ”Ska DU till London?!? Ensam? Hur ska det gå? Du som är så naiv och tror det bästa om alla?” Sedan kom (den uppenbara) frågan: ”Och hur ska DU hitta DÄR?!”.

Under tiden i London läste jag kartor nästan dagligen och jag kollade också noga på förhand vilken väg jag skulle gå. Jag överraskade både mig själv och mina bekanta med mina hittills oupptäckta förmågor. Jag hade faktiskt ett lokalsinne. Dessutom ett fungerande sådant. Jag antar att jag förvånade mig själv mest av alla.

En tid därefter reste jag och min mamma till Stockholm. Då fick jag agera kartläsare, eftersom det var jag som förstod kartan och annars också hittade bäst. Döm om min systers förvåning när vi kom hem och jag släppte den nyheten. ”Nej, är det sant? Det kan jag inte tro”, var hennes slutsats.

Efter de här erfarenheterna har jag fått omvärdera min egen förmåga. För jag har ju, bevisligen, ett fungerande lokalsinne.

Jag upptäckte lokalsinnet, men hur gick det då med de gamla skämten? De kvarstår trots allt… 🙂
Och bilen är återfunnen!
/Sofia

Annonser

4 reaktioner på ”Hjälp, jag har tappat mitt lokalsinne! /Sofia

  1. Nu ser jag att man kan logga in via fb när man vill kommentera era inlägg. Det är bra. Det gick dock inte att gilla utan då borde man logga in via wordPress. Ditt inlägg om lokalsinne var rätt intressant. Vem är den som aldrig har upplevt liknande. Kommer själv ihåg ett tillfälle när jag fick ett viktigt telefonsamtal strax före jag skulle parkera bilen vid köpcentret. Satt en lång stund och pratade i telefon och gick in för att shoppa. När jag sen kom ut hade jag en nästan total blackout. Lyckligtvis varade den inte länge! 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s