Se mig som jag är / Lina

Jag sitter som bäst i tåget på väg hem från Steg för stegs styrelsemöte i Helsingfors. Jag har sedan några år tillbaka fungerat som handledare för föreningen, som jobbar för personer med utvecklingsstörningars intressen. Som handledare försöker jag vara ett stöd för deltagarna och kan bland annat förklara saker som är svåra att förstå eller vid behov hjälpa praktiskt. Under helgens styrelsemöte har vi främst diskuterat det kommande kommunalvalet och vad föreningen vill lyfta fram i samband med det. Teman såsom tillgänglighet, rätten till eget hem, utbildning och riktig lön har varit i fokus. Rättigheter som är allt annat än självklara för alla, tyvärr. Ett intressant möte, som alltid.

Något som vi ibland också tagit upp i samband med föreningens verksamhet är vilka begrepp denna målgrupp själva vill att man använder när man pratar om dem – om man nu överhuvudtaget måste kategorisera och gruppera, vilket är en helt egen fråga (som t.ex. Sofia nämnt i inlägget ”bortom första intrycket”). Och av alla de ord man kan använda om föreningens medlemmar är begreppet ”person med utvecklingsstörning” det som de själva föredrar framom exempelvis förståndshandikappad, utvecklingsstörd, kognitivt eller intellektuellt funktionsnedsatt.

Jag tänkte nu att jag kort skulle skriva om olika begrepp som folk använder om oss funktionsnedsatta, och vilka termer som kanske är att föredra enligt mig. Och jag tror mig inte vara någon expert, så framställningen får gärna sättas under debatt.

Ja, jag pratar om oss funktionsnedsatta och kategoriserar där själv. Så lätthänt är det. Jag kan väl erkänna att även jag har ett visst behov av att kategorisera, och av att t.ex. inte förknippas med vissa kategorier. Detta är något jag genom insikt försöker och hoppas kunna förebygga; att jag skulle bli mindre brydd om hur folk talar, och vilka grupper de placerar mig och andra i. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att medvetengöra såväl som att prata om, trots att det ”bara” handlar om ord. För det är ändå ord som jag tror kan såra och ha en negativ inverkan på människors liv – både på kort och lång sikt, både ytligt och djupt.

Orden är följande:

Onormal: Hmm, för vem är nu normal? Det finns egentligen så få gemensamma nämnare mellan oss människor så att överhuvudtaget använda orden normal/onormal blir nästan skrattretande i någon mån. Och vem bestämmer ens vad som är normen när det gäller att vara människa? Kort sagt tycker jag att detta är ett ord som inte alls behövs när man vill prata om skillnader eller likheter mellan människor.

Invalid: Enligt mig är det här ett ganska ålderdomligt ord, som jag tror att används mer ofta än det borde, men ändå relativt sparsamt som tur. Begreppet har historiskt sett främst använts för att beskriva en person med oförmåga att arbeta, och kan kanske förutom föråldrat numera påstås vara ganska stigmatiserande (och innebära mycket mera än det ursprungligen gjorde). Att prata om invaparkering, invawc etc. är för mig helt okej, det gör jag även själv, men med det vill jag alltså poängtera att ordet snarare bör användas för att beskriva dylika fenomen framom människor.

Handikappad: Detta är kanske ett av de vanligare förekommande orden i folkmun, och något som jag själv har haft för vana att använda. För mig har det inte varit ett stigmatiserande begrepp, utan snarare varit självklart att använda. På senare tid har dess stigmatiserande funktion framhävts, varför ordet numera anses vara något olämpligt. (Det är så det går, vi lär få hitta nya ord i det oändliga om vi tror att det orden som behöver förändras, och inte allt det bakom; fördomar etc…) Enligt sin definition beskriver begreppet samspelet mellan personen och miljön, som t.ex. otillgänglig, och inte personen i sig. Med den utgångspunkten borde man alltså prata om att någon har ett handikapp istället för att någon är handikappad (om man nu ens ska använda begreppet). Jag skulle väl personligen säga att det är ett helt okej ord att använda, om syftet med begreppet av praktiska skäl är att förtydliga och peka på min funktionsnedsättning och de barriären den kanske medför, snarare än att användas som ett skällsord eller annars i negativ bemärkelse.

Funktionshindrad: Ordet beskriver en person som upplever hinder i sin vardag p.g.a. sin funktionsnedsättning (som exempel). Det här är kanske det nya ordet för ”handikapp”, av vilket det också följer att man inte är funktionshindrad, utan har ett funktionshinder. Här kan man kanske också påpeka att en funktionsnedsättning inte nödvändigtvis medför ett funktionshinder, och kanske även tvärtom. Ordet borde därför inte användas synonymt med funktionsnedsatt, då innebörden i orden inte är densamma.

Funktionsnedsatt: En person med funktionsnedsättning är kort sagt en person som har en eller flera nedsättningar i sin funktion, t.ex. fysiska, psykiska eller kognitiva. Dessa nedsättningar kan medföra hinder och svårigheter, eller så är de bara nedsättningar som inte påverkar destumera. Oftast finns det ju ändå någon typ av inverkan, för annars skulle det väl inte vara speciellt motiverat att prata om och framhäva. Detta är väl kanske det ord som numera helst används, åtminstone enligt mig, men gärna med tydligare klargöranden, då begreppet i sig inte säger så mycket.

Sen finns det även en hel mängd ord som jag inte ens tänker nämna, ord med så negativ klang att de sannerligen och gärna kunde falla i glömska utan att saknas. Säkerligen finns det likaså ord som jag glömt att ta upp, som bra kunde diskuteras och nämnas.

Någon som läser det här kanske tycker det är onödigt mycket ”ståhej” om detta, men jag vill ändå lyfta fram det eftersom ord kan ha en mycket större innebörd än vi många gånger tror. Trots att jag nu främst tagit upp relativt neutrala ord (åtminstone till definition), så är ord ändå makt, och makt kan göra så mycket, både illa och väl. Ja, jag tror säkert att även du som läsare nångång kanske blivit beskriven med ord som du själv inte känner igen dig i, som sårat och kränkt dig, som kanske lämnat med dig på gott och ont. Så jag hoppas att du förstår, och möjligen håller med i följande: Vi kanske alla kan försöka bli mera medvetna om hur vi talar, om vem och vad vi talar. Se lite förbi, bortom…

Så, se mig som jag är, helt enkelt… Är det kanske istället det vi borde, se människan som hen är, bortom nedsättningar, hinder och barriärer av alla de slag? Se människorna, drömmarna, tankarna, känslorna och framförallt, se liven bakom orden vi så lättvindigt använder.

Ja, jag är Lina, en person med både funktionsnedsättning och funktionshinder, men jag är även så mycket mer, och det hoppas jag ni ser. Likaså ska jag försöka se bortom mina egna fördomar, kategoriseringar o.s.v. – se dig som du är.

28910015

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s