Ensam är oftast inte starkare /Sofia

Vi lever i en prestationsinriktad tid där det mesta är mätbart och jämförbart. Det är en av de mindre bra sakerna med sociala medier tycker jag. Under en ganska lång tid valde jag att helt avstå från sociala medier eftersom jag helt enkelt tyckte att det stal för mycket av min tid. Om någon då skulle ha sagt att jag kommer att skriva blogg hade jag nog säkert skrattat högt åt tanken. Skrattar bäst som skrattar sist; nu skrattar jag inte längre. På sin höjd småler jag ibland åt livets tvära kast.

Via sociala medier är det lätt att få en något skev bild av sin egen och andras verklighet. Verkligheten blir liksom lite mera glansig. För man delar ju hellre en bild som tål att stå i rampljuset 24/7. Men alla har vi bättre och sämre dagar, det hör livet till. Det är bara så att de sämre dagarna inte tycks få stå i rampljuset lika ofta som de goda dagarna. Vilket på ett sätt är ganska naturligt. Ändå kan jag allt som oftast tycka att det är lite synd, eftersom det ibland är så att de sämre dagarna lär oss mera om vem vi är.

Är det då okej att visa sig svag emellanåt? Jag tror det, men kanske inte inför hela världen. Jag tror också att vi generellt behöver bli mera öppna och ärliga med också de delar som vi brottas med. Med det sagt ska jag tillägga att det funnits stunder då jag känt att det är absolut lättast att gömma undan den svaga sidan av mig själv och i stället visa mig stark utåt. Ett exempel är de tillfällen när jag får höra något i stil med ”vet du, det beror kanske på ditt handikapp”. Antingen sägs det rakt ut eller så är det mera en antydan, men med all säkerhet ändå väl menat. Orsaken kan t.ex. vara något så banalt som att jag bara har en helt vanlig, hederlig dålig dag. Det är något som jag kan tycka att verkar höra till det vi skulle kalla normalt. Det hör ju liksom till att alla dagar inte kan vara bergstoppar, för mellan bergstopparna kommer dalarna. Men då plötsligt kan jag tänka att jag inte får visa hur jag känner just nu, eftersom det så snabbt dras paralleller till min funktionsnedsättning. Och det här är bara en av flera situationer som tycks kunna framkalla liknande reaktioner.

Det är så lätt för oss, mig själv inkluderad, att dra förhastade slutsatser i vardagsfarten och tänka att det säkert är på det ena eller det andra viset. Vi vill ha enkla, snabba och konkreta förklaringar på det vi ser. Då är det lätt att ta den enklaste vägen och relatera till det första, mest konkreta, som vi ser. I mitt fall min funktionsnedsättning. Ur den synvinkeln sett kan jag säga att jag förstår. Ja, faktiskt, jag förstår att man kan dra paralleller till min funktionsnedsättning i brist på andra förklaringar. Håller jag med? Nej, men jag försöker förstå. Det är väl bara så att de enkla lösningarna vi ofta söker inte är lika lättillgängliga i verkligheten. Jag har ju till exempel nödvändigtvis inte fler sämre dagar än andra specifikt p.g.a. min funktionsnedsättning. Inte heller tror jag att jag har fler bättre dagar. Jag har helt enkelt både bättre och sämre dagar, precis som de flesta andra.

Nästa gång jag möter någon som vågar visa sin svaghet inför mig hoppas jag att vi kan mötas utan att klistra på färdiga etiketter med snabba lösningar. För ensam är oftast inte starkare, ensam är oftast svagare.

/Sofia

Annonser

En reaktion på ”Ensam är oftast inte starkare /Sofia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s