– Ursäkta gymmet /Sofia

Har äntligen lyckats släpa mig till gymmet efter en lång tids uppehåll, så:

Ursäkta gymmet. Ursäkta min regelbundna frånvaro och ursäkta min lathet, ibland är det så mycket lättare att välja en bit av den där chokladplattan istället. Dessutom mycket godare också. Det måste man bara få göra ibland.

image

Men, som sagt, idag var dagen jag lyckades. Lyckades med att både planera in ett gymbesök och förverkliga det. Det är inte alla dagar. När det gäller gymträning är jag lite av en nybörjare, har gått på gym sedan hösten. Tänkte berätta hur det kom sig att jag började med det och vad jag anser mig få ut av ett träningspass på gymmet.

Jag har aldrig sett mig själv som den typen av människa som regelbundet skulle träna på gym. Jag har tidigare testat på den här träningsformen, men aldrig riktigt fastnat för den. Tyckte inte riktigt att det passade mig. Varför vet jag inte, men tänk så fel man kan ha. Jag har ett relativt stillasittande jobb, även om jag förflyttar mig en hel del från ett ställe till ett annat i jobbet. Sitter mycket i bilen och en del framför datorn också. Det gillar mina axlar inte alls, de skulle hellre se att jag rörde mera på mig. I höstas föreslog min vän (stort tack till dig) att vi skulle börja gå på gym. Testa kan jag väl, tänkte jag. Men att säga att jag var överentusiastisk skulle vara en ren lögn. Inte anade jag då vad resultatet skulle bli. Jag hade verkligen ingen aning.

Efter att jag gått på gym första gången var jag symtomfri nästan en hel vecka. En vecka utan värk. Under den veckan insåg jag hur det kändes när det inte kändes någonting alls. Vilken känsla. Min lycka visste nästan inga gränser. Tänk att, och om, det ändå kunde vara så lätt. Det kändes nästan som ett skämt. Det här kan inte vara sant, tänkte jag då. Sedan dess har jag försökt hålla en regelbundenhet på minst en gång, helst två gånger per vecka. Att säga att jag alltid lyckas skulle vara en stor överdrift. Men siktar man lite högre kanske man landar någonstans där i mitten så att det blir närapå lagom. Försöka duger i alla fall.

Nu har jag än en gång blivit påmind om nyttan med gymmet. På grund av mina visdomständer (som nu är ett minne blott) har jag haft en lite längre paus med träningen. Ibland är det bra att bli påmind. De gånger jag inte riktigt skulle orka träna är det just det här som motiverar mig, tanken på vad det ger. För i slutändan ger det så mycket mera än det tar. Ännu idag kan jag tycka att det där första besöket till gymmet gjorde en löjligt stor skillnad. Det är jag innerligt glad för.

Bilden är från Folkhälsans gym i Jakobstad

Sofia

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s