Om sann kärlek /Alaric

Vi satt och pratade om livet och vardagen, sådär som vi faktiskt ganska ofta gör, mina vänner och jag. Jag uttryckte en viss oro över att jag ryktesvägen hört att backen som jag måste ta mig ner för för att komma till morgondagens gympass var glashal. Jag rör mej i vanliga fall väldigt obehindrat över stadens gator och torg men när halkan slår till kan också den kortaste sträcka vara en kamp och en strid. Som tur är bor jag ju i ett land och en stad där det bara är halt 360 dagar om året så jag är inte bitter…

I verkligheten är det inte så ofta som halkan är ett problem men just den gången kändes den branta isiga backen ganska oövervinnlig. Utan att tveka tittade en av vännerna på mej och sa att han kan komma och hjälpa mej ner för backen.

Klockan åtta följande morgon stod han utanför vår dörr, vi gick tillsammans den korta promenaden fram till gymmet innan vi skildes åt. Han hade alltså stigit upp en god stund före klockan åtta och gått en och en halv kilometer bara för att kunna hjälpa mej ner för en hal backe. Visst, han pratade också om själviska motiv och att det hjälpte honom att komma sig ur sängen men när jag gick in till gymmet den morgonen så visste jag att det jag just upplevt inte var något annat än sann kärlek.

Alaric

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s