Värdigt liv? /Lina

I senaste Kyrkpressen kan man läsa artikeln ”Människor vill ha enkla lösningar, men de finns inte” om bland annat funktionshinder, fosterdiagnostik och människovärde. En välskriven artikel som tar upp så mycket tänkvärt som man kunde spinna vidare på, tala om och begrunda. En del av det lämnar jag nu till ett senare skede för att istället fokusera på bl.a. fosterdiagnostik.

Min syn i ämnet är enkel men samtidigt något komplex.

Med hjälp av fosterdiagnostik kan man exempelvis utreda om fostret har eventuella missbildningar, kromosomavvikelser eller sjukdomar, däribland ryggmärgsbråck. Beroende på resultatet har man sedan som kommande förälder kanske ett viktigt och säkert ganska svårt val att göra.

Som född med ryggmärgsbråck behöver jag alltså bara gå till mig själv och reflektera kring vilka om som gjort att jag ändå är här idag. För tänk om jag hade fötts 25 år senare av föräldrar som inte var troende, eller av föräldrar som var för fosterdiagnostik och abort. Ja tänk om.

Sen vet jag inte om någon av oss har rätten att döma andra för deras val. Vi vet lika lite om deras orsaker som de vet om vad de kanske går miste om. Att få ett funktionshindrat barn kan säkerligen vara svårt, men det kan utan tvivel också vara väldigt berikande. Det kan även vara som att få vilket barn som helst, vissa dagar är helt enkelt lättare och andra svårare. Min åsikt är därför den att det är upp till var och en att själv välja och leva med sina val. För att få såväl som att vara ett oönskat barn är inte heller något som jag önskar någon.

Men, hur välgrundade och egna val kan en människa då göra när den står inför ett dylikt beslut? Hur styrda är vi, av vem och varför?

Vi ser filmer såsom ”Livet efter dig” (Me before you) där vi får ta del av en berättelse om en man som väljer att avsluta sitt liv hellre än att leva det med en funktionsnedsättning – och som tittare läggs vårt fokus på den gulliga kärlekshistorien medan den större frågan kanske går oss förbi.

Vi lever dessutom i ett samhälle som ganska tydligt värdesätter normalitet och människor som kan bidra t.ex. ekonomiskt genom att arbeta. Här behöver det ena inte utesluta det andra, ett arbete är nödvändigtvis inget hinder bara för att man är funktionsnedsatt. Men det säger ändå en del om hur vi kanske blir styrda, och påverkade att tänka såväl som tycka på ett visst sätt.

Jag tror alltså att vår syn på människovärde är mera styrd än vi tänker, av historien, samtiden och bl.a. media. Och jag upplever därför att denna och andra bloggar – din såväl som min berättelse – har en ganska betydelsefull uppgift som en liten motvikt till alla ingrodda (och kanske ganska styrda?) föreställningar om vad ett värdigt liv är. Jag har också en liten förhoppning om att våra texter kanske kan hjälpa någon att nån gång göra ett mera välgrundat val, baserat på annat än t.ex. rädsla, när den står inför det kanske svåraste beslut man kan göra.

Komplext som sagt. Och ändå ganska enkelt.

Jag säger därför inget mera än att någons val kan innebära att vi idag är en underbar och värdefull människa mindre på denna jord, och avslutar med frågan – vad är ett värdigt liv enligt dig?

Gå gärna in och läs artikeln: http://www.kyrkpressen.fi/aktuellt/56396-manniskor-vill-ha-enkla-losningar-men-de-finns-inte.html

Tillägg:

Den tyska filmen 24 weeks tar också den (på sitt sätt) upp detta ämne. Kan inte kommentera destomera då jag inte sett den ännu, vet exempelvis inte hur den slutar, men trailern beskriver ändå ganska väl hur ett dylikt val kan kännas.

/ Lina

Annonser

3 reaktioner på ”Värdigt liv? /Lina

  1. Viktigt ämne som behöver tas upp till diskussion! Jag tror (helt ok att vara av annan åsikt) att de som gör fosterdiagnostik och baserat på det väljer att ta bort ett framtida barn gör det på grund av rädsla för det okända, iaf att det är en en av orsakerna. De flesta vet inte mycket om hur ett liv med en funktionsnedsättnig är eftersom så få pratar om det. Därför är det så otroligt värdefullt att ni börjat blogga och genom bloggen kan öka medvetenheten. Som ni säger, vi är lika men olika och hur tråkigt skulle det inte vara om vi alla vore helt lika? Tack!

    Gilla

  2. Mycket viktiga frågor som naturligtvis inte har några lätta svar. I takt med att den medicinska vetenskapen utvecklas så ställs vi dessutom hela tiden inför allt svårare val. Jag kom att tänka på filmen 24 weeks då jag läste ditt inlägg och skulle tipsa om den men såg att du redan kände till den. Jag har inte heller sett den men har den på min ”måste se-lista”.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s